visa ord

:-) Awwwwwww...
Fan också, fina du.
Hajjar och hör dig.
Andas.
Önskar jag kunde säga dig att det inte var nåt fel på dig (oss),
och att vi inte var skadade av det som hänt.
Men risken är att vi faktiskt är kantstötta av det förflutna.
Hur som helst: FUCK IT.
Ena dan är man omöjlig, skitsvår att leva med, bortom frälsning och en fara för alla andra. Men nästa dag lyckas man ÅTSIDOSÄTTA EGOT
och äntligen få lite frid från sin självupptagenhet genom att BRY SIG OM DEN ANDRA.

I mitt fall är det oftast såhär:
- Allt jag gör i min relation verkar mer eller mindre såra den andre.
Jag är superegoist, surpuppa och enstöring.
Men så fort jag inser hur jävla fuckad jag är och vilket jävla mirakel det e att nån överhuvudtaget skulle vilja FÖRSÖKA vara hos mig, blir jag livrädd och ödmjukad.

Då lyckas jag (till och från) åtsidosätta min ständiga självupptagenhet och fokus på mina behov, min ensamhet, min uppfuckad-het osv.
och istället BRY MIG OM DEN JAG HAR I MIN NÄRHET.

Det är för fan en gåva att nån ens orkar med en...

Låt oss klappa lite på våra partners istället för att var så himla upptagna med våra egna inre processer.

När jag sedan åtsidosätter mig själv och bestämmer mig för att bry mig om den andra lite, då lossnar det.
Det KAN vara så enkelt. Klappa lite på den andre. Lägga en filt om den andre. Koka thé åt den andre... You know...

Även Buddhisterna säger att det är bättre att bry sig om nån annan än sig själv. You know it. You do it with Vera all the time.

Och det är en SÅÅÅÅÅN RELIEF FROM THE FUCKED UP SELF.