last days of christmas

ideas for jewlery

mmmm

It would be impossible to hate you,
no matter how hard I'd try
your touch is like a drug that gets me high
Your love clouds my head and intoxicates me
You're helping me become the person I always wanted to be
Everything about you drives me crazy
You make my thoughts confusing and hazy
The littlest thing you do can bring a smile to my face,
Just one kiss from you, and my pain is erased
I wish I didn't love you as much as I do,
Why can't I just not have any feelings for you?
These emotions are way too intense,
and none of this makes that much sense...
Because I always tried not to let myself get attached to anyone at all,
you messed up my plans and made me fall.

Sheding light on things.

When you write it´s easy to only focus on the negative parts of oneself and the life you lead.
As I read thru some of these scribbels it looks like the person I care most about only hurts me,
that is not true!

I am extremly difficult to be with, broken and sad.
So it ain´t easy for him.

I want to say that as dark as it might look to people on the outside.
He brings me more truth, patience than anyone I ever meet.

I miss him alot when he isn´t with me and it scares me to care for someone like that, and that makes me even more shifty in moods and thoughts.

I will try to be more positve this new year, to shed some good light on someone who actully
cares for me.

visa ord

:-) Awwwwwww...
Fan också, fina du.
Hajjar och hör dig.
Andas.
Önskar jag kunde säga dig att det inte var nåt fel på dig (oss),
och att vi inte var skadade av det som hänt.
Men risken är att vi faktiskt är kantstötta av det förflutna.
Hur som helst: FUCK IT.
Ena dan är man omöjlig, skitsvår att leva med, bortom frälsning och en fara för alla andra. Men nästa dag lyckas man ÅTSIDOSÄTTA EGOT
och äntligen få lite frid från sin självupptagenhet genom att BRY SIG OM DEN ANDRA.

I mitt fall är det oftast såhär:
- Allt jag gör i min relation verkar mer eller mindre såra den andre.
Jag är superegoist, surpuppa och enstöring.
Men så fort jag inser hur jävla fuckad jag är och vilket jävla mirakel det e att nån överhuvudtaget skulle vilja FÖRSÖKA vara hos mig, blir jag livrädd och ödmjukad.

Då lyckas jag (till och från) åtsidosätta min ständiga självupptagenhet och fokus på mina behov, min ensamhet, min uppfuckad-het osv.
och istället BRY MIG OM DEN JAG HAR I MIN NÄRHET.

Det är för fan en gåva att nån ens orkar med en...

Låt oss klappa lite på våra partners istället för att var så himla upptagna med våra egna inre processer.

När jag sedan åtsidosätter mig själv och bestämmer mig för att bry mig om den andra lite, då lossnar det.
Det KAN vara så enkelt. Klappa lite på den andre. Lägga en filt om den andre. Koka thé åt den andre... You know...

Även Buddhisterna säger att det är bättre att bry sig om nån annan än sig själv. You know it. You do it with Vera all the time.

Och det är en SÅÅÅÅÅN RELIEF FROM THE FUCKED UP SELF.

My gatekeeper

I knocked on heavens door and the gatekeeper let me in.
Surprised he said, yes I was.

He put his hand in mine and led me to a meadow.
Warm breeze in my hair, cool wind in my face.
Soft grass under my feet, smiling flowers curiously smelling me.

He sat me down whisperd in my ear me curving my neck to hear.
That is what heaven is about my girl.
He stod up walked away, I laid down and sleept with my eyes open and lips smiling.

when you go to that special place